Blasir, min hyrhäst. En 5 årig islandsvalack. Den busigaste hästen jag har träffat, den roligaste, den snällaste, den sötaste och aa den bästa helt enkelt..





Minnena med dig, när jag såg dig, när jag valde dig, när du blev min hyrhäst, när jag provade dig, när jag red ut i skogen med dig, när jag borstade dig, när jag kom till hagen och ropade på dig och du och Villi kom travande imot mig, vi red ner till vattnet, när vi galopperade upp för backen, när du bet sönder min jacka bara för att få godis, när jag och Ella red dig i hagen utan sadel, träns eller grimma, när vi galopperade över ängen, när vi vann tölt tävlingen över Gigja (den snabbaste hästen i stallet) när du la dig ner i hagen och jag och Ella kunde sätta oss brevid och du låg kvar, när du gnäggade åt mig när jag gick förbi hagen med Tööks sadel, innan vi skulle åka när jag gick med dig, Villi och Töök till den rätta hagen, när jag så dig busa med Hrimur, när jag kramade dig, när jag gick därifrån, när jag satte mig i bilen, när vi åkte förbi hagen och du tog upp huvet från gräset och tittade på mig innan jag åkte hem. Alla minnen betyder mycket.